...och klipp en tå!

Tänk så snabbt det går när olyckan är framme!
I torsdags kväll bar jag en trött dotter nedför trappan vid läggdags.

Pang! vid sista trappsteget och så låg vi på golvet.
Hamnade på rumpan snett framåt sidan,
tog inte emot mig med armarna som jag ju höll dottern med.
Hon slog i ena kinden och jag måste ha landat med foten
i en väldigt onödig vinkel.
Gjorde så förbenat ont att jag bara skrek rakt ut och
tårarna rann på oss båda. Sen började det blöda...

Typiskt så jobbade gubben, försökte behärska mig och
bad min lilla tappra dotter leta efter bärbara telefonen.
Så klart låg den oladdat någonstans, så jag bet ihop och
hasade mig på rumpan till kontoret där dottern fick ge
mig den fasta telefonen.
Tack och lov kom svärföräldrarna (som har hus nyckel)
och hjälpte oss. Svärfar lugnade och tog hand om dottern
och svärmor hjälpte mig ut till sjuktaxin till Akuten.

Jag kunde ej stå på ena benet som svullnat upp
och blödde under foten.
Gubben fixade ersättare på jobbet och mötte
mig vid sjukhuset sen.


Underbara människor tog hand om mig, röntgade
och sydde ihop såret och gav mig piller och kryckor.

Gubben verkar tycka att det hela är väldigt komiskt,
för öknamnen har haglat i två dagar nu... *s*.
Fast han är förlåten, fick underbara rosor som tröst!